Resan till Los Angeles, Las Vegas och Zion
Det är eftermiddag den 17 oktober. Jag har ställt bilen på Snäckegatan för att Glenn o Eva skall låna den medan jag är i USA. Regnet hänger i luften, men snart skall solen lysa på mig i nästan 3 veckor.
Jag köper en enkel till Malmö. Har valt att åka dagen innan eftersom man inte kan lita på att tågen går enligt tidtabell. Så blir klockan 15.10 och tåget mot Skåne rullar in på perrongen. Jag stuvar med viss möda undan min stora Biltema-väska, samma som förra resan.
Jag hoppar av på Triangeln och drar min hjulförsedda väska mot Föreningsgatan.
18 oktober
Kristoffer och Francesca lagar paneng och vi njuter av vin och thai-mat. Jag sover gott på Kristoffers extrasäng tills klockan ringer. Vi planerar att åka från Malmö vid 4.30-tiden för att vara på Kastrup i god tid före avgång
kl 7.00. Kristoffer beställer en taxi och vi åker snabbt till Malmö C. Jag köper en Duo-biljett och så tar vi tåget till Kastrup.
Vi checkar in bagaget i SAS terminalen, eftersom vi skall åka till Frankfurt med SAS. Sen blir det besök i taxfree och ett nytt deostick inhandlas. Planet till Frankfurt försenas av dimma på destinationen. Vi kommer iväg 8.00 och landar i Frankfurt 9.15. Vi måste springa för att hinna med planet med avgångstid 10.15. Det är ganska långt mellan utgångarna på flygplatsen och vi skall till Gate X69, längst ut på en av flyglarna. Planet är en Boeing 747-8 och det känns bekvämt. Får se hur det känns efter 11 timmar och 920 mil i luften. Efter ett par timmar serveras lunch, som smakar riktigt bra. Vinflaskan lättar upp stämningen ytterligare. Vädret vid Island är oroligt och planet hoppar och studsar så man blir nästan illamående. När vi kommer in över Canada så blir det lugnare.
Ganska trötta på flygstolar landar vi i Los Angeles 12.50 lokal tid. Vi beger oss till Immigration Services där man blir utfrågad om besöket, fotograferad och får lämna fingeravtryck. Vår lilla resa upprörde knappast officeren och vi fick en stämpel i passet och så var det bara åka Shuttle bus för att hämta hyrbilen, en röd Nissan Altima. Den var repad och småbucklig lite här och där. Det såg vi inte när vi tog den, men vi hoppas att allt är OK ändå.
Efter besök på KFC i Hawthorne åker vi till hotellet. Bra standard men jäkligt svårt att sova. Tidskillnaden 9 timmar märks.
19 oktober
Steg upp kl. 4 och såg på TV till kl. 6. Första utmaningen var att hitta frukostställe på Internet. Hittade några stycken, men det är ju söndag, så allt är inte öppet. Första försöket misslyckades och vi fick tips om Ihop Pancakes, men det ratade vi. Vi körde mot Hollywood och efter en del letande i omgivningarna hittade vi Astroburgers (B). De hade en intressant företeelse, en distribuerad jukebox. Man stoppade i ett mynt i bordsapparaten, valde låt och sen strömmade gammal 50–60-tals musik ut i de centralt placerade högtalarna.
Frukosten bestod av ägg och bacon, färskpressad apelsinjuice och kaffe. Det blev en bra start på dagen.
Nästa mål var att köra Mulholland Drive(C – D). Det är en lång gata/väg som går genom Beverly Hills och så småningom västerut mot Santa Monica. Många skådespelare och artister bor längs Mulholland Road.
Framme i Santa Monica (E) parkerade vi och gick längs stranden till Muscle Beach, d.v.s. den gamla Muscle Beach. För ett antal år sedan byggde man en ny med samma namn på Venice Beach. Vi tog en del foto och vandrade ut på piren. Där fanns nöjesfält, restauranger, folk som fiskade längs bryggorna och massor av badande.
Efter ett par timmar åkte vi vidare till Malibu och tog lunch på KFC, sedan åkte ut till havet och beundrade villorna i Malibu Atoll.
Nästa mål blev slagskeppet Iowa som sedan 1990 ligger som museum i LA hamn. Vi gick en ”self guided tour”, mycket intressant. Iowa är bestyckad med 16” kanoner, Tomahawk missiler och mycket annan beväpning. Den har deltagit i både Andra världskriget och Koreakriget.
Åter på hotellet funderar vi på kvällsmaten. Det finns en Taco restaurang i kvarteret. Vi går dit, men Kristoffer får lite dåliga vibbar och vi går tillbaka till hotellet. Vid kontroll på Internet visar det sig att vi bor i ett område där kriminaliteten är rankad som 78 på 100 skala. ”Kanske bäst att åka bil”, tycker Kristoffer. Så vi tar bilen och försöker hitta ett thai-ställe. Det blir Thai Plate på Hawthorne Blvd.
Vi la oss vid 7-tiden (d.v.s. 04.00 svensk tid), fortfarande rejält jetlaggade.
20 oktober
Vaknade kl. 4.00, lite TV till 7.00. Checkade ut 07.30 och åkte till Pann’s på La Tijera Blv. Ett fint ställe där vi åt en kanonfrukost med ägg, bacon, hashbrowns, kaffe och juice.
Denna måndag har vi planerat att titta på rymdfärjan Endeavour i LA Science Center, som ligger i östra Los Angeles. Vi hade tur med trafiken, endast några minuter stopp på motorvägen. Vi kom fram innan Centret hade öppnat, så vi strosade omkring i den fina parken utanför. Kristoffer fotograferade ekorrar. Utanför Science Center finns en del intressanta flygplan utställda. Ett av dessa är Lockheed A-12, föregångare till SR-71 Blackbird, ett spionplan som blev efterföljaren till U2, ett av de mest kända från 60-talet. SR-71 är byggt i titan och kan nå 18000 m höjd. Det flyger i Mach 3 och skrovet är så varmt vid landning att man bränner sig om man rör vid det. Planet på bilden är det enda två-sitsiga A-12 som tillverkats och det har använts för träning av piloter.
Vi träffade också ett par av mina vänner från Ronneby, som också skulle titta på Endeavour. Rymdfärjan finns i en stor byggnad som är sammanbyggd med Science Centret. Besöket var gratis och förutom rymdfärjan fanns ett antal satelliter och rymdkapslar utställda. Genom en ”self guided tour” lotsades man förbi en del intressanta föremål, t ex astronauternas toalett och hjulen från landstället. En interiör från markkontrollen fanns också på plats. I rymdflygsimulatorn kunde den som vågar åka med på en tur. Dock varnade man för de höga belastningar man utsattes för.
Efter rymdäventyret var det dags att shoppa T-shirt, mm. Allt för att bevisa att vi varit där. Nästa punkt på programmet var besök på National History Museum och dess Spindelhus. Kanske inte så spektakulärt, men om man behöver bearbeta sin spindelfobi, så är nog detta ett bra ställe. Det blev en ganska kort visit, för nästa avdelning var Dinosaurie-utställningen. Otroligt fina skelett, nästan overkligt stora, men även mindre, flygande eller gående arter. Mycket sevärt och klart värt ett besök.
Klockan hann bli 11.30 innan vi lämnade Los Angeles och satte kurs mot Lone Pine (C). Vi åkte via Santa Clarita till Mojave (B), där vi stannade en kort stund och tog en hamburgare på McDonalds.
Färden går vidare genom öknen och vi har lämnat Kaliforniens gula gräsbevuxna kullar bakom oss. Vid 5-tiden kommer vi till Lone Pine. Vi åker direkt till Alabama Hills för att reka inför morgonens fotografering. Platsen ligger några kilometer väster om Lone Pine. Där finns flera besökare med samma ärende, att ta det perfekta fotot. Solen går snart ner och vi åker tillbaka för att handla hos Lee’s. Vi köper Trail Mix, d.v.s. en blandning av nötter, russin, torkad frukt. En bra proviant att ha med på vandringar. För säkerhets skull köper vi också varsin påse beef jerkey, torkat nötkött. Gott att äta som mellanmål med en öl i värsta fall.
Därefter åker vi till motellet för att checka in. Vi bor på Comfort Inn, ett trevligt, typiskt amerikanskt motell.
Vi äter kvällsmat på Mt Whitney Restaurant i Lone Pine. Staden och det närliggande Alabama Hills är känt som inspelningsplats för Västern-filmer. Flera kända filmstjärnor har agerat på hästryggen i dessa omgivningar. På väggarna i restaurangen hängde John Wayne och hans kollegor. Ett avsnitt av Bonanza, mest känt som Bröderna Cartwright är också inspelat i Alabama Hills, men även nyare filmer.
I staden finns ett filmmuseum, men det hann vi tyvärr inte med att besöka. Efter middagen blir det ganska lätt att somna tidigt. Det positiva är att man vaknar tidigt och vi kan utan svårighet vara på plats i Alabama Hills före soluppgången.
21 oktober
Vi vaknade tidigt och anlände till Alabama Hills 06.40. Solen hade ännu inte gått upp. Ett fåtal fotografer var på plats. Vi parkerade bilen och vandrade längs en stig som var markerad med stenar. Soluppgången med de märkliga bergformationerna, som efter hand lystes upp allt mer, gav fina bilder. Vi stannade ett par timmar innan vi åkte tillbaka till Lone Pine och vårt frukostställe. Det blev ägg, bacon och hashbrowns blandat med chilikryddad köttfärs.
Vi åkte sedan norrut på 395 via Independence och Big Pine till Bishop. Där svängde vi västerut, upp i bergen mot Sabrina Lake, 9000ft. Inte särskilt sevärt, kanske kom vi för sent för höstfärgerna. Vi åkte tillbaka mot Bishop och stannade vid South lake. Där vandrade vi runt sjön och lyckades få fina höstbilder. Vid sjön satt flera sportfiskare med kaffe och campingstolar och väntade på dagens fångst.
Färden gick vidare till Bishop, där vi tankade innan vi satte kurs på Lee Vining. En plats vi besökte förra USA-resan. Roligt att komma tillbaka och se Mono Lake, avtagsvägen till Yosemite och hotellet vi bodde på förra gången. Vi gick till Nicely’s och åt Chili & Beans.
Klockan var nu efter lunch och vi styrde Altiman söderut. För att variera färden och se något nytt så tog vi en annan väg tillbaka, June Loop, en slinga längs ett par sjöar.
Vi stannade vid Silver Lake och fick fina bilder. Efter ett par timmar var vi tillbaka i Lone Pine. Klockan hade hunnit bli 04.30. Det blev middag på Mt Whitney, sen handlade vi och vilade inför nästa dags tur genom Death Valley.
22 oktober
Nästa dag startade vi med frukost i Lone Pine. Vi träffade fyra äldre herrar som tog morgonkaffet på samma ställe som vi. De var intresserade av var vi kom ifrån och var allmänt trevliga. En av dem var läkare: ”Akta er för Death Valley. Jag har obducerat flera som omkommit där. Man kan få värmeslag på några minuter om man kommer från en luftkonditionerad buss ut i värmen, som kan nå över 50 grader på sommaren”.
Efter den numera traditionella ”egg and bacon”-frukosten lämnade vi Lone Pine (A) och styrde mot Death Valley. Lång väg genom öknen innan vi kom till den första bergskedjan.
Vägen gick brant upp till 5000ft och sedan ner igen på serpentinvägar. När vi kom till Stovepipe Wells befann vi oss 27 ft under havsnivå. Den lägsta punkten ligger på -282 ft i Badwater Basin, men dit åkte vi inte.
Landskapet är ödsligt, men vi möter en del bilar, så helt ensamma är vi inte. Death Valley är en populär plats för filminspelningar och en av de mest kända filmerna som gjorts här är Star Wars.
Efter en stund kom vi till Mesquite Sanddunes (B), kanske en av de vackraste platserna i Death Valley. Vi vandrade ut bland sanddynerna trots varningar för Sidewinder, en giftorm som lär finnas där.
Efter en mödosam vandring bland sanddynerna åkte vi vidare mot Furnace Creek och Zabriskie Point (C). Ett mycket märkligt landskap format av väder och vind genom årtusenden. Vi åkte sedan från Zabriskie Point tillbaka mot Furnace Creek för att göra en tur på Artist Road. Röda stenar blandat med stenar i andra färger i en artistisk komposition.
Sedan åkte vi vidare mot Death Valley Junction och GPS:en ledde oss in på en liten väg via Pahrump (D) mot Las Vegas. Tog en burgare på Burger King i Pahrump innan vi åkte vidare genom Red Rock Canyon mot Las Vegas(E).
Långt i fjärran såg vi skyskraporna i 1,5 miljoner staden. Med GPS:ens hjälp lyckades vi hitta en avfart och plötsligt befann vi oss på ”The Strip”. Vi hittade snabbt till hotellet, NewYorkNewYork. Ett fint ställe, byggt med anspelning på New York med Frihetsgudinna, kända byggnadssiluetter och en berg-och-dalbana som snirklade runt hotellet. Vi ställde bilen i parkeringshuset och promenerade rakt in i hotellet. Vilade till 18.00 innan vi gick ut i vimlet. Fantastiska vyer, neon och LED-skärmar överallt.
Det är roligt att bara gå omkring och titta på allt amerikanskt. Åt nachos på en Mexikansk bar. Gott! Sen gick vi hem ganska trötta efter en innehållsrik dag.
23 oktober
Morgon i Las Vegas, ganska overkligt att vara här mitt i USA:s nöjesfält. Vi tar hissen ner till markplanet för att leta efter frukost. Det blir Restaurang America som får laga bacon och ägg till oss. Hotellrummen i Las Vegas är inte jättedyra. Vi har betalat strax över 100USD per natt, men då ingår inte frukost. En frukost på America kostar ca 25USD, lite dyrt, men nu är vi i Las Vegas. Sparsamheten får vänta till vi kommer hem.
Vi hade planer på att se en riktig Las Vegas show, så efter frukost gick vi till conciergedisken och handlade biljetter till Blue Man Group.
Kristoffer ville vila lite efter frukosten så jag gick ut ensam och tog lite bilder längs ”Strippen”, som egentligen heter South Las Vegas Blvd. Lite söderut ligger hotellen Excalibur och Luxor. Det senare byggt som en pyramid. Vi kommer tillbaka till Las Vegas i slutet av resan och då kommer vi att bo där.
Gick även norrut och handlade några T-shirts som souvenirer. En av världens största dammar är Hooverdammen, som ligger ca 50 min från Las Vegas.
När man är så nära så är det klart att man måste göra ett besök. Vi åkte Hwy95 genom Henderson och Boulder City ut till dammen. En gigantisk anläggning med många fina fototillfällen.
På eftermiddagen gick vi tillsammans till Vans som ligger ca 30 min promenad från vårt hotell för att köpa T-shirts.
Middagen avnjöt vi på Il Fornaio, en italiensk restaurang i NewYorkNewYork. Kristoffer tog pizza och jag tog Pollo Toscana. Till detta valde vi ett gott vin, Valpolicella.
Så var klockan 7.00 och dags för Blue Men Group på Monte Carlo. Fantastisk bra underhållning, som är svår att beskriva. Musik, humor och oväntade händelser i en salig blandning. Föreställningen avslutades med ett regn av konfetti och pappersremsor som fyllde lokalen.
24 oktober
Frukost på America med juice och double espresso. Packade klart för vidare färd mot Springdale, Utah. Vi hade lågt tryck i ett framdäck, så vi hittade en mack där vi kunde fylla luft och tanka. Efter vi lämnat Las Vegas åkte vi Interstate 15 mot Salt Lake City och efter ett par timmar var vi framme i Springdale och checkade in på Bumbleberry Inn.
Springdale är en liten plats med ca 500 innevånare, som ligger strax utanför Zion nationalpark. Den grundades av mormonerna i mitten av 1800-talet och där finns en stor mormonkyrka. Springdale anses vara en av USA:s vackraste städer. Den ligger i en dal omgiven av höga bergstoppar.
Vi gick till närmaste bar, Wild Cat Willies, som blev vårt stamställe de närmaste dagarna. Deras hamburgermenyer slår det mesta vill jag lova. Jag tog en South 40 Hamburger, kryddad med peperoni och chili. Den bästa jag ätit, tror jag…..
Vi vilade till 17.00, sen åkte vi till den berömda bron över Virgin River och tog foton i solnedgången. Åter på hotellet 18.15. Sen blev det Gold Rush på TV.
25 oktober
Vi steg upp tidigt och åkte genom tunneln som förbinder Springdale med landskapet österut. Som tur är finns det en parkeringsruta kvar till oss. Snabb vandring längs Canyon Overlook Trail fram till utsiktsplatsen där man ser dalen och bergen på andra sidan. Nu får vi invänta soluppgången och ta våra bilder.
Vi kommer tillbaka till Springdale 10.15 och tar en efterlängtad frukost på Wild Cat Willies. Den Western-inredda restaurangen är mycket välkomnande, mest för den goda maten men även miljön med diverse roliga skyltar gör att vi trivs bra.
När vi ätit åkte vi till Zion Visitor Center och fortsatte med Shuttle Bus till Zion Lodge. Därifrån gick vi till Emerald Pools, en vandring på ca 6 km fram och tillbaka. Åkte tillbaka till Springdale vid 13.30, vilade och åt middag.
En sevärd plats som vi beslutade att åka till var Colob Canyon. Det ligger ca 40 miles västerut. Det besöket var väl värt ett par timmar i bil. Mycket fina klippor och dalar. Tog många bra bilder tills solen gick ner. Klockan var då 18.30.
26 oktober
Efter frukost på WCW åkte vi Shuttle Bus till Shiwawa som ligger där vägen slutar längst in i dalen. Vi gick sedan Riverside Walk så långt man kan gå utan vadarbyxor.
Man kan fortsätta längre in i dalen, men då måste man delvis gå på flodbädden. Längst in i dalen reste sig klippväggarna flera hundra meter rakt upp. Tog lite bilder och åkte tillbaka till Zion Visitor Center. Fortsatte till hotellet och åt Pulled Pork med Chips på WCW. Tog en kvällsvandring från Visitor Center till bron över Virgin River.
27 oktober
Startade dagen med frukost på WCW, därefter checkade vi ut från Bumbleberry Inn. Idag var det dags att lämna Springdale och åka vidare mot Bryce Canyon. Men innan vi var färdiga med Zion beslöt vi att gå Watchmans Trial upp till en utsiktsplats. En fin vandring i morgonsolen med utsikt över dalen och bergen mittemot.
När vi kom tillbaka till bilen körde vi genom tunneln och vidare på Hwy 9 East mot Bryce 89N och 12East.
Stannade i Tropic för att äta lunch. Där fanns ett skapligt stämt piano utanför. Efter lunchen åkte vi till hotellet strax utanför Bryce NP. Packade upp väskorna och åkte sedan till Sunset Point och Inspiration Point. Vi tog lite bilder. Det var kallt, nära noll grader. När solen gick ner åkte vi tillbaka till hotellet och värmde oss. Hotellet var fint med skaplig frukost.
28 oktober
Nästa dag startar med frukost på hotellet, helt OK. Det var kallt denna morgon, -5 grader. Fick användning för tjocka jackan, vantar och mössa. Åkte till Inspiration Point, tog lite bilder. Sen gick vi ner bland sandstensformationerna på en vandring som heter Navajo Trial. Höjdskillnaden var 167 m på en 2,1 km slinga. Ner var det ingen stor grej men upp märktes höjdskillnaden.
Tillbaka på hotellet vid 10.30. Vilade på rummet med lite TV. Åkte och käkade buffé på Cowboy’s Buffet and Steak Room. Sen åkte vi till Sunset Point och fotade Tors Hammare i solnedgången. Åter på hotellet vid 7 tiden. Avkoppling med TV och surf.
29 oktober
Åkte till Inspiration Point kl 07.15 för att ta bilder i soluppgången. Kristoffer var den mest aktive, jag bidrog med varma vantar. Åter till frukost kl 09.00. Checkade ut kl 11 och åkte vidare mot Page. Tankade för 50USD i Kanab.
Checkade in på Holiday Inn Express Page-Lake Powell klockan 14.00 (fast egentligen var klockan 13.00) eftersom vi bytt tidszon.
Åkte till Horseshoe Bend. Det var en skrämmande upplevelse. Coloradofloden gör en 270 graders sväng i en dal 300 meter ner. Det kändes inte helt OK att gå fram till kanten och titta ner. Inga staket som hindrar den som snubblar eller något att hålla sig i. Kristoffer kämpade och lyckades övervinna rädslan för att få sin bild. Tycker att han lyckades jättebra. På en klippa strax intill satt en kondor och väntade på något lämpligt byte. Den verkade ganska van vid människor och visade ingen rädsla trots att fotograferna fanns överallt.
Efter denna upplevelse smakade det bra med indisk mat i Page. Det blev Butter Chicken för mig och Chicken Masala för Kristoffer.
30 oktober
Sov till klockan 7! Frukost ingick, ägg, bacon och potatis. Ett av besöksmålen i Page är Antelope Canyon, så vi gick till Tour-fixaren för att köpa biljett. Vi betalade 96USD för en tur på ett bilflak + Guidning i Antelope Canyon. Klockan 10.30 gav vi oss iväg. Skakigt och skumpigt genom öknen till ravinen. Det var mycket folk och vi var glada att vi inte betalat extra för foto-exkursion. De stackars fotograferna fick trängas med flera hundra andra, så fotograferingen kan inte varit enkel. Hur som helst så var det fantastiska vyer i canyonen.
Vi var åter kl 12.00. Vi vilade en stund, sen åkte vi till Coloradofloden och såg den från en utsiktsplats med staket och alla skyddsräcken på plats. Efter att beundrat utsikten åkte vi vidare och gick en vandringsled ut i öknen till Hanging Gardens, en 3 km round trip. De hängande trädgårdarna var väl inte så märkvärdiga, men det var i alla fall en grön oas i öknen. På kvällen åt vi Chicken Tikka och Panang. Efteråt tog vi en öl på Big John’s Texas BBQ och lyssnade på country musik. Jättebra band som spelade många kända countrylåtare. I pausen kom ett par av musikerna för att prata med mig och undrade var jag kom ifrån. Fick dessutom en varning att gå för nära kanten vid Horseshoe Bend, ”Det har hänt olyckor där och så är det några som väljer att hoppa”, sa basisten medan han rättade till cowboyhatten.
30 oktober
Sov till klockan 7. Frukost på hotellet, packade och checkade ut. I Page var det festival med varmluftsballonger. Jag räknade till ungefär 50 stycken, men det var säkert bortåt 100. Vi gick runt bland ballongentusiasterna och imponerades av deras strävan att komma upp i det blå.
Vi åkte söderut på 89T mot Grand Canyon. Vägen var tillfällig eftersom ordinarie 89 var stängd på grund av jordskred. Vi kom fram till Grand Canyon vid 12-tiden. Efter att sett stora hål i marken i flera dagar så valde vi att endast avverka ett par utsiktsplatser + Visitor Centre. Vi åkte vidare och stannade på KFC i Williams.
Efter dagens kyckling åkte vi mot Flagstaff, men eftersom vi ville se Meteor Crater i Winslow fortsatte vi på Route66 några miles. Mitt ute i öknen ligger ett besökscenter där man kan lösa entré till kratern, samt en butik där man kan köpa souvenirer. Där finns också ett museum där delar av meteoriten finns. Vandrade en stund i museet och gick sedan ut och beundrade den stora kratern, nästan 200 m djup.
Åkte till La Quinta i Flagstaff för övernattning. Gick på Thai restaurang i centrum och provade att parkera i amerikanskt P-hus. Mycket Halloween denna kväll. Många, mycket eleganta och välsminkade människor ute på gator och i restaurangen. Vi tog en Panang och valde medium kryddning, det var starkt. Undrar hur Hot smakade?
1 november
Frukost på La Quinta i Flagstaff. Därefter åkte vi mot Las Vegas. Stannade på KFC i Kingman för lunch och tankade för 40USD. Kom till Las Vegas 13.40.
Parkerade bakom hotell Luxor på en stor parkering. Checkade in på hotellet som inte kändes lika lyxigt som NewYork NewYork. Dessutom hade de dåligt WiFi. Om man satt nära dörren kunde man surfa lite långsamt. Vi tog en kaffe på Starbucks. Gick en sväng på strippen och åt fajitas på Chili.
2 november
Sommartiden slut. Vaknade 1 timme för tidigt. Frukost på Luxor. Jättebuffé med mat från hela världen, t ex thai till frukost. Gick på Madame Tussauds.
Vi lyckades pruta ner entréavgiften med 50 %. Jag kom in som pensionär och Kristoffer blev tillfälligt militär. Roligt att se alla kändisar och stå bredvid dem. De flesta är inte så långa som man kan tro. Såg 4D-film vilket innebar vibrationer och rörelser i stolen och undertill satt plastremsor som slog mot benen när filmens aktörer spred ut diverse skräp på golvet. Vi fortsatte till Mall och köpte skor till Kristoffer. Sedan tog vi lunch på McDonalds. Gick tillbaka till hotellet. Planen var att vi skulle gå till ett hajakvarium på hotellet bredvid, men vi valde att se när Nick Wallenda gick på lina mellan Chicagos skyskrapor istället. Spännande TV, men allt gick bra som väntat. Åt kvällsbuffé på Luxor. Sedan gick vi på Magic show med David Copperfield kl 09.30, jättebra föreställning. Hemma på hotellet 11.30.
3 november
Frukost på Luxor. Åkte 09.30 mot Los Angeles. Ganska enformigt landskap, mest öken. Vi passerade en stor solcellsanläggning. Platsen är väl vald. Kaliforniens sol flödar varje dag.
Vi stannade för lunch på Peggy Sue. Ett gammalt ställe med 50-talsinredning.
Vi kom så småningom till hotell Concourse nära flygplatsen och var tvungna att lämna bilen till en portier, medan vi checkade in. Packade bagaget och åkte och för att lämna bilen hos hyrfirman. Det var stökigt vid LA International med ombyggnad och mycket trafik, men Kristoffer fixade så vi kom till en mack för att fylla tanken innan vi körde till Alamo Car Rental. ”Har ni kört 2450 miles?”, frågade mannen som tog emot bilen. ”Ja”, sa Kristoffer, ”om det står så på mätaren, så har vi nog kört så långt”. Vi åkte Shuttle Bus tillbaka. På kvällen åt vi middag på hotellet.
4 november
Startade med en sista amerikansk frukost därefter Shuttle bus till LA International. Efter diverse säkerhetskontroller kom vi in i avgångshallen. Där blev det en stor espresso medan vi väntade på att få borda Air Canadas plan till Toronto. Resan till dit gick bl. a över Grand Canyon. Trots höjden så såg man tydligt hur Coloradofloden mejslat sig ner i det amerikanska ökenlandskapet. Efter ca 5 timmar landade vi i Toronto, där vi fick vänta ett par timmar på planet till Köpenhamn. Vi fördrev tiden med en kanadensisk hamburgare. Säkert många hockeyspelare som suttit i den baren.
Resan till Köpenhamn med Boeing Dreamliner gick bra och vi landade kl. 10.35. Efter att väntat någon timme på tågstationen på Kastrup så kunde jag sätta mig på tåget till Ronneby.
Så var det slut på detta äventyr, men USA lockar med andra platser, så vi får se om jag lyckas återvända ännu en gång.