Resan till Kiev och Tjernobyl
Året är 2010 och vi har bestämt oss för att besöka Tjernobyl. Efter lite efterforskning hittar vi en researrangör i Kiev som erbjuder denna tjänst. Några filmer på Youtube och omdömen från andra besökare gör att vi bestämmer oss för Solo East Travel.
Vi ordnar boende nära Maidan-torget i Kiev. Hyresvärden lovar att hämta oss på Kievs flygplats, som ligger några mil utanför staden.
Vi åker med SAS från Köpenhamn en torsdag förmiddag i början av augusti. Efter cirka 2 timmar landar vi på Kiev-Boryspil Airport. Det är ganska varmt i Kiev och när vi hämtat vårt bagage går vi mot utgången. Där bland taxichaufförer och andra besöksmottagare hittar vi vår hyresvärd. Han har ett stort plakat med Kristoffer textat på. Skapligt snyggt med tanke på att de har kyrilliska alfabetet i Ukraina.
Färden går på fina flerfiliga motorvägar in till city. Det går snabbt i hyresvärdens japanska 90-tals bil. Han berättar att han är från Vitryssland, men där kan man inte bo tycker han. Han gillar inte regimen där och hans pappa sitter fängslad. ”Inget turistmål att rekommendera”, säger han.
Efter ca 20 min är vi framme på Mychalivska Street där vi skall bo några nätter.
Lägenheten är möblerad med stora rustika trämöbler och en jättesäng mitt i sovrummet.
När vi packat upp vårt minimala bagage går vi ut för hitta något att äta. Det blir McDonalds första kvällen. Det är alltid ett säkert val oavsett var man är världen.
Det är mycket folk på restaurangen, men det går snabbt att få en BigMac, dessutom till halva priset mot hemma. I Kiev fungerar inte engelska så bra och min ryska/ukrainska är inte något att skryta med. De flesta restauranger har bilder på menyn så det går lätt att peka ut vad man vill ha. Problemet är veta vad bilden förställer, är det fisk eller fläsk?
Maidan-torget ligger mitt i Kiev och blev senare känt för de demonstrationer som hölls där under den orangea revolutionen. Under den centralt placerade glaskupolen finns en galleria med kända butiker från alla världens hörn. Swatch-klockor och Gibson-gitarrer, skor och mode från väst. Kiev har även en tunnelbana som passerar under kupolen.
På Maidan finns en hög kolonn med en slavisk gudinna på toppen. Den kallas Berehynia-kolonnen och ersatte 2001 en Stalin-staty.
Mot Tjernobyl
Det är morgon i Kiev. Vi går till vårt frukostställe på Mychalivska Street. Efter lite tafatta försök att göra oss förstådda får vi in ägg, bröd, juice och kaffe. Bäst att äta ordentligt för vi skall åka ganska länge innan vi kommer fram till kraftverket.
Vi skall träffa vår reseledare på Maidan kl. 8.00. När vi kommer dit står redan ett par Mercedesbussar på plats. Vi anmäler oss till guiden och jag får min dosimeter som jag hyrt. Det kan vara intressant att veta vilka stråldoser man utsätts för.
Minibussen är fullsatt, d.v.s. 9 personer och det känns ganska trångt och varmt. Vi lämnar Kievs fina vägar bakom oss för att fortsätta på betydligt ojämnare, asfalterat underlag. Efter någon timme stannar vi för att sträcka på benen och handla i en butik vid vägkanten. Hela atmosfären känns gammal och torftig. Nåja, det fanns kaffe och framför allt öl, så det gick att släcka törsten.
Temperaturen ligger säkert på 32 grader och denna sommar härjar stora bränder i Östeuropa. Medan vi står vid vägkanten kommer plötsligt ett par brandbilar med påslagna sirener. De är inte av nyare modell och skulle utan tvekan vara en attraktion på Nostalgia Festival.
Efter ett par timmar i mellan 50 och 70km/tim kommer vi fram till Tjernobyl. Staden ligger ungefär 20 km söder om kraftverket, som ligger i Pripjat.
Vi passerar ett par vägspärrar innan vi ser kraftverket och dess byggkranar i fjärran.
Framför reaktor 4 finns ett minnesmärke och en observationsplats. Denna plats är ca 250 m från reaktorn och den närmaste platsen som får besökas pga strålningen. Min dosimeter visar strax under 5 uSv/tim (mikro Sievert), vilket är gränsvärdet. Det anses motsvara en tandröntgen.
När vi närmar oss kraftverket kan jag se hur strålningsvärdet stiger på dosimetern. Innan vi åker in i den bevakade zonen måste vi skriva på ett papper att vi besöker platsen på egen risk.
Framme i kärnkraftverket ser vi den havererade reaktor 4. Fortfarande körs reaktor 1,2 och 3. Inom området finns också flera påbörjade reaktorer, men nu är de endast övergivna byggarbetsplatser. Vi stannar till vid en av de stora dammarna för kylvatten. Där simmar stora malar som inte får fångas eller bli mat. De är ett par meter långa och matas med smörgåsar av några besökare.
Intill kraftverksområdet ligger Pripjat, en stad som byggdes för personal som arbetade med reaktorerna. Den hade 50000 invånare när olyckan skedde. Samtliga evakuerades till andra platser i Sovjet. Vi strövar runt bland övergivna byggnader, en skola, en simhall, bostäder, ett nöjesfält med pariserhjul och radiobilar.
Olyckan inträffade 26 april och 1:a maj firandet planerades för fullt i Pripjat. I skolan fanns många plakat som skulle användas i första maj-tåget.
Överallt finns sk ”hotspots”, vilket är grafitrester som är starkt radioaktiva. Vår guide visar oss en sådan och där är strålningen mycket högre.
Efter ett par timmar i Pripjat är det dags att återvända till Kiev, men innan vi passerar sista kontrollstationen måste vi gå igenom en strålningsmätning för att säkerställa att vi inte bär med oss någon radioaktivitet ut från området.
På vandring i Kiev
